Romanen

Som ett sista projekt på kursen har jag underhållit mig med att skriva en del av en roman. Den idén som blev den slutgiltiga var romanidé nummer 2 och jag kallar den för "Stora S För Stora Personer" än så länge. Ja jag vet att det är ett uruselt namn men det är det namnet som jag kom på - ni hör på namnet att jag var desperat att få kalla den något annars skulle den nog heta något annat som hade lite stolthet.

Jag orkar inte riktigt lägga upp allt det som jag skrivit här, även om det är så att det inte är mycket alls. I stället tänker jag lägga upp den första scenen och om någon är intresserad att läsa mer så är det bara att maila mig på matilda.ee@hotmail.com :D

~*~

I Japan någon gång under 1200-talet hittar vi två små flickor vid namn Izumi och Masuyo. Dessa två barn är tvillingar med trots det är de varandras motsatser. Masuyo är en stark och självständig flicka medan Izumi är rädd för de mesta och ger upp alldeles för tidigt. För att få en lite bättre bild av de två individerna kommer vi nu att träffa på dem under en helt vanlig vardag strax efter det at de båda fyllt sju.

”Sluta Masuyo-neechan, det gör ont!” utbrast den lilla flickan där hon hade kollapsat i en hög på golvet. Hennes korpsvarta hår låg som en alldeles för kort gardin över hennes kinder men lyckades ändå täcka hennes ansiktsuttryck helt där hon låg utsträckt på sin mage framför den andra flickan. Barnet på golvet kan inte ha varit mer än sju år gammal och det kimono-liknande plagget i sin skrikande vita färg säckade ihop alldeles för mycket på hennes överkropp och tillsammans med matchande byxor såg hon ut som en kritvit potatissäck.

”Du måste sluta vara en sådan barnrumpa Izumi-chan. Det gör inte mindre ont för att du skriker och slänger dig i en hög på golvet!” den andra närvarande tjejen i dojon stod triumferande över sitt offer med ett stolt leende på sina fulla läppar. Olikt den andra flickan hade den här långt rakt hår som sträckte sig hela vägen ner till hennes rumpa men för att hålla reda på otyget hade hon i ett ganska dåligt försök knutit ett par snören längst med hårets längd, färgen på håret var dock lika mörkt som den andres. Hon hade också ett par fylliga läppar med en petit liten näsa och söta ögon som praktiskt taget lyste av sin hasselbruna färg, ansiktsformen liknande ett upp och ner vänt ägg vilket hennes små runda öron petade ut från sidorna på.

”Det är väldigt kloka ord som du använder dig av Masuyo-san och du borde verkligen ta och lyssna på din systers råd Izumi-san. Många segrar kan komma från mental styrka så väl som fysisk.” En äldre man kom sakta in från ett av hörnen på dojon där han hade stått och observerat de två barnens match. Det gråa håret på hans huvud och i hans ansikte visade så väl som rynkorna som utsmyckade hans avlånga ansikte tydde på att han hade levt ett mycket långt liv men hade fortfarande ett tag till innan hans dagar var slut. Visheten verkade nästan stråla från den äldre mannen när han kommit fram och hjälpt upp en av flickorna från golvet.

”Jag tror nog att det räcker för idag mina värdefulla flickor.” mannen log ett klokt leende och hans läppar sträckte ut sig i tunna beiga linjer över ansiktet, ”Middagen är strax klar och det är bäst att ni tvättar av er och byter om innan dess. Masuyo-san du kan väl gå först, jag vill bara ha ett ord med Izumi-san först.” Masuyo sträckte på ryggen och bugade inför den äldre innan hon med bestämda steg tog sig ut ur dojon. Mannen gick sakta fram till ett altare som stod längst med en av väggarna i dojon där han gick fram och tände ett av ljusen som hade slocknat. Altaret bestod av en liknande trähylla som var byggd längts med en del av väggen i ett mörkbrunt trädslag i flera nivåer mycket likt en trappa. På översta hyllan stod det ett mindre skåp öppet med flera små trädetaljer som hängde från taket men även inskulperade mönster i träet fanns. Precis nedanför den översta hyllan stod det ljus uppradade växlande med växter i sina små, mycket varierande, krukor och vaser. Altaret stod där det gjorde dels för att ära solguden Amaterasu, krigs- och fredguden Hatchiman och alla de andra gudarna inom Shintoreligionen men framförallt fanns altaret dock där för Kamis skull, vilket är allt det gudar, själar, andar och liknande gudomliga ting.

Med ryggen fortfarande vänd mot Izumi började den äldre prata i en lugn röst med ett väldigt utvecklat uttal som att han inte gjort annat än talat i sitt liv.

”Izumi-san, jag vet att du är en mycket duktig elev som gör allt som man ber utav dig. Dina kunskaper inom karaten har verkligen utvecklats under de sju åren som du och din syster bott hos oss och tekniken som ni båda använder är en av de bästa som jag sett på mycket länge och det är precis därför som ni har blivit jämförda med de två tvillingarna i den uråldriga profetian. Ni har utan tvekan potentialen att bli de två nästa mästarna inom karate och jag vill verkligen inget hellre än att se den här profetian gå i uppfyllelse för er båda. Nu måste jag däremot prata med dig Izumi-san för att få veta om detta är något som du vill? Jag vet mycket väl att Masuyo-san har betalat med sin svett för att en dag få uppnå den här drömmen om att bli en av de bästa och hon kommer att fortsätta att kämpa för sin dröm men nu är frågan; är du redo att slåss och lägga ner de ansträngningar som krävs för att en dag stå vid toppen av världen tillsammans med din syster?”

Frågan verkade komma som en chock för flickan då hon stirrade med vida ögon på mannen som nu hade vänt sig om för att iaktta personen som han pratade med. Nervöst började Izumi att peta på fållen på sina kläder och hon tittade snabbt ner när hon kom på sig själv med att glo på sin mentor. En livlig färg av rött började sprida sig över flickans kinder och hennes fötter började obekvämt skifta på sig där hon stod och försökte komma på något att säga. Till slut kom dock modet tillbaka till den unga flickan.

”J-a-ag tror det Hiroshi-sensei.” kom stammandes fram från Izumis tunna läppar. Hiroshi kunde ses rynka smått på ögonbrynen.

”Flicka lilla, antingen vet du att du vill något eller så gör du inte det. Nå vilket är det?” den bestämda rösten från Hiroshi hängde kvar en stund i luften och fick Izumi att rodna mer från den nya, bestämda frågan. Vattniga ögon började växa fram hos barnet och osäkert öppnade hon ännu en gång munnen.

”Jag vill.” Rösten var knappt hörbar men den äldre verkade inte märka av att flickans decibel nivå var lägre än vanligt och nickade bara sitt accepterande mot flickans håll och med det lämnade han dojon med flickan ensam kvar i den.

~*~

Sinnestexter

Ja då var det en massa sinnestexter som ska upp då. Det börjar med en vanlig liten text som jag skrivit sedan har jag gjort om den för varje sinne för att till slut sätta ihop en slutgiltig text.

~*~
Vanlig:

Han gick uppför backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden. Det regnade och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar.

Lukt:

Han gick upp för backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden samtidigt som han drog in ett djupt andetag av den färska lukten. Det regnande och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar, näsan indragandes den stickandes sensationen av det kalla regnet.

Syn:

Han gick upp för den lerbeströdda backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över den surrande staden som alltid hade lysen och rörelser i konstant rörelse. Det regnade och droppar, storleken av russin föll ner i marken. Egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar så att han kunde bevaka kaoset en stund till.

Hörsel:

Han gick upp för backen, redan hörandes bilarnas tutande och barnens tjut. När han kommit upp för backen ökade ljuden kraftigt innan han stannade och såg ut över staden. Ljudet av hektiska droppar som föll till marken fick honom att tänka på att han hade bråttom, men han dröjde sig ändå kvar.

Smak:

Han gick upp för backen. När han kom upp stannade han och såg ut över staden medan han frenetiskt försökte slicka bort flingsmaken från sina tänder. Det regnade och han fick in några söta droppar som rann in i munnen, men han dröjde sig ändå kvar.

Känsel:

Han gick, fötterna trummandes längs marken när han ska uppför backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden. Det regnade och han kände hur dropparna sakta rann längs med ansiktet, egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar.

Final:

Han kände fötterna trumma längs backen när han gick uppför. När han kommit upp stannade han och såg ut över den surrande staden som hade lysen och människor i konstant rörelse medan han frenetiskt försökte få ut smaken av flingor ur munnen. Det regnande och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar, näsan indragandes den stickandes sensationen av det kalla men fräscha regnet.

~*~

Dikt i Ekelöfs anda

Ja vi skulle skriva en massa dikter där ett tag och jag hade dragit ihop värsta grejen innan jag tog bort den då jag insåg att det inte riktigt var vad jag ville att den skulle vara. Väldigt dumt gjort. I alla fall så har jag något kvar av den och jag vet inte riktigt om jag hade tänkt mig att det skulle vara en hel dikt eller inte. Den kommer hur som helst...

~*~

Vi gillar att smaka på jordgubbarna, att smaka på jordgubbarna som växt sig mogna och röda, att smaka på jordgubbarna som växt sig mogna och röda under den stekande sommarsolen.

Listan kan göras längre

Vi gillar att hålla om varandra när vi smeker varandra medan vi samtidigt snurrar in våra kroppar i en oändlig tornado ständigt accelererande i takt med våra hjärtan, den leker där den hoppar upp och ner runt och i sidleds.

~*~

Treradingar

Ja vi hade under något tillfälle i uppgift att skriva något som heter treradingar och sedan sätta ihop dom till en dikt. Eftersom att jag är lite efter så tog jag bara en massa treradingar och klistrade in dom efter varandra och trodde att det var en dikt *suck* ibland har man mycket att lära. I alla fall här kommer allt :D

~* ~

Avlånga och hårda står vi i bredd.

Krummilurer och bilder yrar runt på ryggarna.

Trånande efter att någon ska ta upp dem i sina trygga händer.

Önskande står den mot den träiga färgen,

Utan sann skönhet eller trohet om autentitet

Drömmandes hur det är att faktiskt få släppa ut sin sanna lukt.

Vit och sträv den ligger intryckt i hyllan,

Längtandes efter hård granit,

En hand som lekfullt kan stryka över den.

Klumpig och stor,

Det bleka som är osynligt runt de monströsa metallfärgade bokstäverna,

Väntar på sin tur att få klämma ut ännu ett papper.

Mjuka kuddar i avgrundens färg,

Slingrande sladdar som lekfullt slår sig runt huvudstycket,

Inuti ljud som väntar på att få släppas ut.

Flashande i onaturliga färger,

Upptryckta med finess över brädorna,

Budskap som sprids gång på gång.

Överfull med bortglömda saker,

Runt blått fyllt med papper, plast, prassel,

Serverar överlyckligt sitt syfte.

Surrandes med fler lysande mackanicker,

Hål som har samma form men i mindre skalor,

Arbetandes för att inte bli slagen.

Glittrandes i världens alla färgskalor,

Blandade i olika sorter och olika stadium av transparangs,

Några redan utformade till sina klara stycken.

Smaksensationer som sätter igång dreglet i munnen,

Hårda och runda ligger de där,

Retsamma syns de genom glaset.

-------------------

Avlånga och hårda står vi i bredd.

Krummilurer och bilder yrar längst med ryggarna,

Trånande efter att någon ska ta upp dem i sina trygga händer.

Vit och sträv den ligger intryckt i hyllan,

Längtandes efter hård granit,

En hand som lekfullt kan stryka över den.

Överfull med bortglömda saker,

Runt blått fyllt med papper, plast, prassel,

Serverar överlyckligt sitt syfte.

Glittrandes i världens alla färgskalor,

Blandade i olika sorter och olika stadium av transparangs,

Några redan utformade till sina klara stycken.

Surrandes med fler lysande mackanicker,

Hål som har samma form men i mindre skalor,

Arbetandes för att inte bli slagen.

Smaksensationer som sätter igång dreglet i munnen,

Hårda och runda ligger de där,

Retsamma syns de genom glaset.

Mjuka kuddar i avgrundens färg,

Slingrande sladdar som lekfullt slår sig runt huvudstycket,

Inuti ljud som väntar på att få släppas ut.

~*~

Baksidestext

En text som vi hade som uppgift till den 29 Augusti och jag kan bara säga att den var episkt misslyckad men den måste upp här ändå...

~*~

Från en barndom fylld med blandade minnen från sin fader, söta minnen från sin moder och depressiva minnen från sin skoltid får vi nu höra Matilda berätta sin livshistoria bit för bit. Ingenting täcks över när hon berättar om sina vilda äventyr då hon reste världen runt med den bästa kompisen och främst av allt får vi höra den sanna historien om hur hon hittade sig själv, säker och utstrålande, i en liten stad i England.

London och England var ingenting jämfört med detta. Visst, det hade vart gudomligt med den brittiska accenten och den Engelska kulturen men nu när vi satt på ett varsitt ståtligt fullblod här i Spanien så fanns det inte mycket som gick att jämföra och få det att låta någorlunda bra.

~*~

Novell

Hi!

För ett tag sedan fick vi en lite större uppgift jämfört med det vi gjort tidigare och fick därför skriva oss en novell. Det tog ett tag innan jag fick någon hyfsad idé och, believe it or not, den är inte en fantasy inspirerad grej. Nope, den är helt human ^^
Stolt som tusan är jag att jag har tagit mig egenom en hel novell utan konstiga inslag och det är även ett stort steg för mig att lyckas över huvud taget. Därför kändes det inte mer än rätt att visa upp den här :D

~*~

”Jag hoppas att ni alla läst sidorna 71-76 innan dagens lektion. Om ni glömt att göra det av någon anledning så får ni ta och para ihop er med någon som redan gjort läxan och hänga på dem under labben.” Mannen rättade till de aningen sneda glasögonen innan han harklade till och fortsatte. Hans taniga kropp fick labbrocken som han hade på sig att se alldeles för stor och säckig ut.

”Nu ska jag bara gå igenom lite fort hur ni ska göra innan ni får sätta igång. Så om Lars skulle kunna vara så snäll och vara tyst så kommer detta att gå väldigt mycket snabbare.” Läraren kollade på en av sina elever med en sned och aningen irriterad blick. Han harklade till ännu en gång innan han tog upp den sjöblåa whiteboard pennan och började med en ytterst kladdig handstil skriva upp den första punkten av labben.

Någonstans längre bak i labbsalen hördes ett dovt vibrerande – om du inte visste vad det var som avgav ljudet så skulle du nog inte kunna gissa dig till det – samtidigt som en ung man i 17-års åldern frenetiskt tryckte handen över sitt jeanstäckta lår. Efter en liten stund av skruvande på stolen och byxtryckande gav ungdomen upp ungefär samtidigt som vibrerandet upphörde. Hans kompisar hade börjat vända sig om och kolla på den brunögde killen i hopp om att lista ut vad det var han precis hade försökt göra med sitt lår. Den närmaste killen sköt sig aningen framåt på den höga svarta stolen vilket fick den att sättas i en diskret gungning. Han slog till den brunögde killen lite lätt i axeln varpå han fnissande började viska.

”Ey’ mannen det är nog inte rätt tillfälle att börja ta på dig själv just nu. Klarar du inte av att vänta tills mannen är klar med ett par snabba instruktioner, huh?” Spretigt chokladfärgat hår for med ett snärtande ljud runt.

”Va, va fan snackar du om?” Bentryckaren väser tillbaka till sin kompis med en dödande blick.
”Är det något du vill dela med dig till resten av klassen Jonas?” Killen som tydligen heter Jonas vänder sig tvärt om mot tavlan och sin lärare. Hans ansiktsuttryck ändrar snabbt färg till en mild rosa ton och han sätter sig till rätta igen på den sviktande stolen.

”Öhm nej inte direkt.” Ett par tjejer som sitter vid ett rödfärgat, cirkulärt bord en bit framför Jonas och hans kompis börjar fnissa lite smått.

”Nej jag trodde väl inte det. Då kanske jag skulle kunna gå vidare med instruktionerna igen.” Läraren gav Jonas en sista blick innan han ännu en gång vände sig mot tavlan och återupptog sitt tal som han stunden tidigare hade kompletterat skrivandet med.

Ännu en gång hörs ett minimalt vibrerande från Jonas ficka och han börjar ännu en gång trycka handen mot låret för att efter ett par sekunder ge upp då han förmodligen märker av att vibrerandet inte minskar eller låter det minsta mindre än om han bara låter telefonen vara ifred. Jonas gråblåa ögon dras ut en aning och får en irriterande känsla över sig varpå han stirrar intensivt på de senast bidragna instruktionerna som skrivs upp. Vibrationerna—som nyss såg ut att vara det ända Jonas kunde koncentrera sig på—dör inom loppet av en millisekund och hela hans kroppshållning skiftar snabbt till en mer avslappnande och lättad en.

Läraren går snabbt igenom de kvarvarande instruktionerna och ber ungdomarna i salen att själva gruppera sig i grupper om tre personer. Vagnen med all material som ska användas i labben står på mannens vänstra sida och han vinglar varsamt över till den för att ta upp instrumenten och berätta vad de heter och till exakt vad de skall användas till. Efter att ha tagit upp en flaska fylld med en transparant lösning som han uppmanar eleverna att ”använda med största försiktighet” sätter det igång och röra på sig i den rymliga laborationssalen.

Jonas börjar röra sig mot strömmen och ställer sig i ett av klassrummens avlägsna hörn. Det lätt gräsfärgade objektet tas upp ur hans ficka och han trycker upp översta skärmen på mobilen för att kolla in displayen. Irriterat trycker han på några av knapparna för att en en gång stoppa ner objektet i fickan och gå fram till resten av hans klasskompisar som för tillfället står och kollar storlekar på de missfärgade labbrockarna som är obligatoriska att dra på sig över kläderna.

”Så vem var det,” Den brunögde killen från tidigare kommer och hänger sig över axeln på Jonas precis som han ska ta ner en av rockarna. ”snälla säg att det var enorma Anna.”

”Anna vadå?” Sa Jonas och slank åt sidan för att slippa ur greppet om hans axlar. Det kan tydligt synas att han inte är allt för bekväm då han grimaserar lätt och snabbt tar på sig den slitna rocken medan hans kompis fortsätter.

”Enorma Anna, du vet.” Den brudögde killen börjar gestikulera med händerna framför bröstet och klämmer frenetiskt på något osynligt precis som att han skulle hitta något desto mer han försökte klämma luften.

”Kom igen KJ, va fan måste du göra så där hela tiden för?” Brunögde killen dunkar till Jonas lite för hårt i ryggen som får honom att tappa fotfästet och snubbla fram mot klädhängarna där alla rockarna hänger. Han tar snabbt tag i en av krokarna och vänder sig för att kolla på KJ som står och storflinar mot honom.

”Jag visste att det var hon. Så ville hon inte hoppa i säng med dig för att du är ett benrangel eller för att insåg hur oerfaren du är, eller vänta! Vet du vad, jag vill nog inte ens veta.” Leendet som han haft hela lektionen breddades ännu lite till—hur det var mögligt är en annan fråga—och med det blinkade han till innan han vände sig om och gick fram till vagnen där allt material låg till labben. Jonas stod kvar på samma ställe och kunde inte göra annat än att stirra på sin klasskamrat som vänt ryggen till honom. Munnen öppnades om och om igen, påminnandes om en guldfisk, likt ögonen som riktades rakt fram och fick samma rörelse som munnens där de ljust beiga ögonlocken frenetiskt öppnades och stängdes tills ett kvavt ljud mycket likt en mus kom ut ur hans runda mun. Han skakade lätt på huvudet varpå även han gick fram till materialvagnen.

”Hur är det egentligen man ska göra med den här andra syran mannen?” KJ stod lutad över bänken med en transparant vätska. ”Är det meningen att jag ska hälla i allt det här i bägaren eller?” Hans hand som han höll syran i gick vandrade mot den större bägaren som stod på bänken med ännu ett genomskinligt lager vätska.

”Vad håller du på med, du kan inte hälla i all syran samtidigt fattar du väl? Då förstörs ju hela saken.” Jonas hand var snabbt fram och tog bägaren med syra ur handen på den andra killen. ”Alltså KJ kan du inte vara lite försiktig och i alla fall läsa instruktionerna när vi håller på med något sådant här. Man kan ju fräta sönder sig på det här.”

”Oj oj det var värst vad vi var petiga idag då.” Sa KJ medan han gick runt Jonas för att med, vad som var ett väldigt klokt beslut, hämta ett par skyddsglasögon att ta på sig. Jonas suckade lätt innan han tog upp en pipett som han kunde suga upp det flytande ämnet i. Försiktigt började han sedan att droppa i syran, en droppe i taget, i den större bägaren samtidigt som han kollade hur delar av datorskärmen ändrades där resultaten från vad han gjorde kom upp så fort en ny droppe lämnat pipettens ände och sakta föll ner i den nya främmande vätskan. Fler datorer var uppfällda genom klassrummet då även andra elever hade kopplat in någon sladd in datorn. Dess andra ände hade en stavlikande konstruktion som sedan hade stoppats ner i den större bägaren som varje labbpar hade stående på den ljusa bänken.

”Skit!” KJ och Jonas dator hade plötsligt fått fnatt och en graf på datorns skärm sköt plötsligt rätt upp i höjderna. Jonas svor vidare varpå han skakade om den vänstra handen som hade vart tom under experimentets gång. En pipett låg långt in på bänken och den stora bägaren hade ändrats och helt plötsligt fått en klart lila färg.

Jonas sprang fort fram till närmsta handfat och drog på den slanka kranen tills vattnet började forsa från den. Handen for då under strömmen och Jonas blåste ut ett andetag som han tydligen hållit ett bra tag.

”Jävla människa, vem tror hon att hon är?” Allt fler grövre ord kom från Jonas mun där han stod med handen, som nu glänste av vattendroppar, under kranen och väntade på att han var helt säker att all den syra som han råkat spilla på sin lem hade suddat bort sina spår.

Hela klassrummet med elever och lärare hade stannat upp för att kolla på den underliga eleven som sprutade ur allt värre svordomar och kokade av ren ilska. Efter ett tag kom den taniga gamla läraren fram till Jonas och ställde sig på hans högra sida för att sedan föra upp sin hand på elevens muskulösa axel.

”Är allt okej? Du råkade inte få för mycket syra på dig hoppas jag.” Jonas kollade upp på sin lärare samtidigt som hans andra, oskadade, hand stängde av flödet från kranen. Han bet ihop käkarna sådär att det precis var omärkbart varpå han bara skakade på huvudet och öppnade munnen.

”Nej då det är okej.” Han drog till sig handen till kroppen och ett dovt vibrerande kunde fortfarande höras från hans ficka—som tydligen hade fortsatt att ringa under allt kalabalik.

”Jag ska bara gå till skolsyster och kolla så att jag är säker om det är okej?” Jonas ansikte var fortfarande för ansträngt för att man skulle tro att han hade lugna ner sig men hans lärare bara nickade.

”Ja se till att komma tillbaka så fort du är klar bara.”

Väl ute i korridoren tog han upp mobilen, som nu tystnat för en gångs skull, och sköt upp displayen för att ännu en gång se ett flertal missade samtal från sin mor. Ilskan som nästan börjat försvinna kommer snabbt tillbaka och han trycker på knappen med den gröna luren. Det tar bara en sekund innan Jonas börjar skrika in i den lilla apparaten om hur hon nästan vart på väg att ge sin son syraskador över sina älskade lemmar. Det tar inte lång tid innan hans svärande och klagande tar ett abrupt stopp.

”Gråter du? Förlåt det var inte meningen att jag skulle få dig så pass upprörd jag ville ju bara få dig att fatta att du inte bör ringa mig mitt under lektionerna.” Hans forna ilska gick över till en mer mjuk bestämdhet. Mer högljuda snyftningar kunde höras från andra sidan luren som snabbt uppföljdes av ett par krassliga ljud.

”Din far har vart med i en bilolycka.”

~*~

Flöde

Tjena mittbena!

När jag satt och kollade runt på mina äldre arbeten i kursen stötte jag på ett av mina gammla flöden som jag kommer ihåg alldeles för bra. Jag har verkligen ingen aning om vad som surrade runt i mitt huvud under den här tidpunkten men i alla fall så tänkte jag ta och dela med mig av denna skumma text ^^

~*~

I morse när jag gick ut från huset så träffade jag på en alldeles förträfflig man som hette Per. Han var nästan så som alla andra män var men det var något speciellt med Per. Han hade nämligen vad vi kallar ”peanut face”, men andra ord hade han smetat och kletat jordnötssmör över hela ansiktet. Det såg extremt gott ut, även om det avskräckte en lite att komma för nära men jag bestämde mig för att gå fram och smaka ändå. Jag gjorde inte den fina versionen där man tar fram fingret och tar lite, nej vad var meningen. Jag hade honom precis framför mig och vad skulle han göra om jag hoppade på honom? Ingenting för att han var fastbunden i ett träd med godisremmar. Haha skrattade jag innan jag hoppade på mannen och slickade rent hans ansikte från det klibbiga röran. Han sa inte så hemskt mycket bara något litet skrik när jag blev för hårdhänt och råkade stoppa in mina naglar i hans sida. Jag var ju efter allt en jordnötssugande varelse. Tänk er en vampyr men i en form av en ”människa” som är extremt beroende av jordnöts smör, speciellt när man ser ”peanut faces” som springer runt oskyddade på stan.

~*~

Naturskrivande ^^

Halloj!
Nu var det så att vi fick i uppgift för ett tag sedan att skriva en text om naturen och vi skulle få den att låta så pass groteskt som det bara gick. Jag kan väl medge att jag kan så mycket bättre. Den blev i alla fall något okej så här kommer den då...

~*~

Den stora faluröda ladan stod vidöppen med en grotesk stank kommandes från den. Jag och min kompis stod utanför med våra respektive syskon och även min egen moder. Hon hade stått och pratat med bonden i en minut nu och frågade om det var okej att vi fick gå in och se vad som fanns i den stora hallen. Helt omedvetet gick vi fram till öppningen på ladan för att släcka vår nyfikenhet. Vi var inte i närheten av beredda på vad vi fick se.

Hela hallen vi gick in i var fylld med beiga, svartfläckiga och aningen rosa grisar som helt onaturligt hängde upp och ned från taket i stora silverfärgade köttkrokar. Röda droppar forsade ut ur djurens innanmäten medan andra hade vad som såg ut som hela forsar som trängde sig ut från det röda köttet. Alla grisarna var delade på mitten. Ett ganska perfekt snitt gjort precis över magen med en inblick till allt som borde vara gömt för ett barns ögon.

Vi barn stod bara med munnarna vidöppna—stora nog för flugorna som svärmade runt kadaverna att loopa in i gång på gång—av ren överraskning. Allt som vi såg var blod och död, överallt. Jag försökte slita blicken från de uppsprättade grisarna i taket och kollade istället ner i golvet precis under dem. Stora och mörkröda ihop levrade fläckar fanns i stora pölar på det kala cement golvet.

~*~

Orddikt

Ja nu kommer en liten orddikt som vi fick skapa av en massa roliga ord ^^

~*~

Masochisten går runt hörnet bärande den mustiga moroten.
Malligt tar han sig dit han ska.
Ser inget, äter inget.

Han ser maktgalen ut när han morrande byter ut moroten mot en hoppande makrill.
Gnuggandes kommer målet närmre och närmre.
Lysande, läskande.

Mysigt ser han på den underbara muffinsen.
Han vet att mastodonten vill ha den, eller kanske mammuten.
Skådandes kollar han på natthimlen.

Benen bär honom knappt så som han springer.
Han tänker på metalljoner som svirvlar runt i hans tankar och müslin, müslin som ligger på golvet där hemma.
Han kommer fram till marängen som frestande ligger vid hans fötter.
Äntligen.

~*~

Tjuvlyssning ^^

Yo!
Ja nu är jag tillbaka med lite nytt, okej då det är gammalt men jag kände att det kanske vore en rolig idé att lägga upp lite texter här nu från kursens gång eftersom att jag har varit så dålig på det tidigare. I alla fall så är det här en uppgift där vi skulle gå ut på stan eller sätta oss på en buss eller någon annan publik plats och sedan tjuvlyssna på någons samtal och skriva ner det. Måste säga att det här var en av de roligaste uppgifterna jag gjort på mycket länge och jag skulle nog lagt ner lite mer arbete på den. Hur som helst så kommer den här i två olika former :D

~*~

Orginal
- Öhh kan man inte hålla in den nu då?
- Nej men håll in ”Clear”.
- Öh nej men va kul.
- Åh Maria?
- Va vad är det med Maria?
- Jag vet inte vad det är med Maria!
- Äh men O:et vad fan är det med dig och rödhåringar?
- Det är inte att föredra.
- Det är inget som bara ”ahh”…
- Nej men jag tycker bara det. Men det får inte vara fejkade rödhåringar. De bara drar mig till dem.
- Nej men vi ska inte force you till något.
- Nej men banan.
- Nej men hon är inge bra för dig. Jag försöker bara få dig att förstå.
- Nej men va fan.
- Men fett drygt, hon är för het för dig.

Omskriven i bokform
- Men kan man inte hålla in den nu då? Brast en av killarna ut.
- Nej men du måste hålla in ”Clear”! Den första killen försökte sen en stund tillbaka berätta hur den andra killen skulle lösa ännu en dator-cirkulerad gåta.
Helt plötsligt hörs en tredje kille.
- Nej men vad roligt! De två första killarna stannar upp mitt i konversationen för att kolla på den tredje och fjärde killen på den instängda bussen.
- Maria? Frågar en av de första killarna som precis brutit upp sin konversation för att lyssna på det nya paret prata.
- Vad, vad är det med Maria? Frågar kille nummer två som försöker komma in i den nya konversationen.
Den tredje killen kollar på den fjärde och kläcker ur sig fortsättningen på småpratet.
- O:et vad är det med dig och rödhåringar? De är inte att föredra vet du väl.
- Nej men jag tycker bara det! Säger den fjärde killen och fortsätter. Men vad som än händer så får de inte vara onaturligt rödhåriga. De tappar helt enkelt bara charmen då.
De två första killarna har nu blivit nog insatta i konversationen för att själva slänga sig in och kille nummer ett utbrister.
- Men du vet att hon inte är bra för dig. Maria alltså! Jag försöker bara få dig att förstå det.
Fjärde killen som under tiden blivit utfrågad om de rödhåriga tjejerna kollar på kille nummer ett och bara skakar på huvudet.
- Nej men jag vill bara att du ska veta att hon är allt för snygg för dig.

~*~